Jag kommer aldrig glömma

När jag springer ifrån livet och försöker Dig att glömma
är det bara för Du finns i mig, jag kommer aldrig glömma.
Varför måste livet va så hårt, varför ska jag finnas?
Varför ska det va så jävla svårt att låta bli att minnas?
När allting kändes hopplöst, jag tänkte det är slut,
Du tog min hand och hjälpte mig att hitta vägen ut.
Och nu är det försent att tacka för allt som Du gjort,
Du hjälpte mig, det var så skönt, men allting gick för fort.

Kommentarer

Kommentera gärna! :)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0