Blicken är ej, där den bör vara;
Fötterna ej på marken.
Kan man resa i tiden?
Svaret är nej.
Så varför, du så rara,
kan du inte bara vara.

Tankarna de flyger;
huller om buller.
Glosor och fakta att kunna;
Tider att passa.
Du hörde ej den stundande åskstormens muller.

En plötslig känsla;
du blir yr och kall.
Värmen strålar,
omvärlden förändras sakta;
Fåglar människor ek och tall.
Du faller ihop.
Det svartnar.

Du reser dig dock igen och skrattar.
Du är frisk som en kärna.
Vad jag reagerade dumt och fånigt, inser du snabbt.
Du är helt frisk och tindrar som en stjärna;
men skratta bör du gärna inte göra.

Förr var det koleran och pesten.
Nu, är det ångesten och stressen.