Himmelen sprakar, luften fylls av tjut.
Människor som skrattar,
snart tar allting slut.
Tiden går, svävar iväg.
Som ett försenat tåg går dess väg.

Allt börjar om, men är som förut.
Man ska bara gå,
följa med strömmen ut.
Men missar man avgången, finns
ingen start inget slut.

Vad händer om tidtabellen spricker?
Om decembermarken tinar, och rosor skjuter upp?
Det finns inga svar, det finns ingen tid.
Allt dras fram av ett föråldrat
lokomotiv.

Man rusar nog fram, tränger sig i kön.
Man ber andra lägga av,
för det har dom inget för.
Tiden går, svävar iväg,
det finns ingen start inget slut.

Vad händer om tidtabellen spricker?
Om decembermarken splittras, och rosor skjuter upp?
Det finns inga svar, det finns ingen tid.
Allt dras fram av ett lokomotiv.

Som saktar in och ökar på,
och stressar fram och stannar.
Och ingen mänska som går på vet var dom nånsin hamnar.
Nödbromsen har försvunnit,
det finns inget slut.
Inget slut.

Men vad händer om tidtabellen spricker?
Om rosor skjuter fram, om motorn står i brand?

Vad händer om tidtabellen spricker?
Vad händer om tidtabellen spricker?
Och vårnatten i Stockholm pryds av norrsken?
Vad händer om tidtabellen spricker bort,
förstörs?
Livet dras fram av ett föråldrat,
lokomotiv.


Gott nytt år!